Gårdagen bjöd på ett otroligt härligt väder, så efter en tidig lunch och en ganska lång cykeltur för mig på motionscykeln gav vi oss iväg. Det var länge sen vi var på "andra sidan", alltså på östkusten så vi började med en tur ute på hammaren. Men vi hittade ingen tilltalande plats att gå med Santos på. Det är så otroligt blött i markerna. Istället åkte vi vidare norrut till Sandviken där vi parkerade ovanför "stenstranden" och gick ner mellan fritidshusen.
Ovan är det hus som jag anser har den mest fantastiska placeringen av alla precis ovanför stranden och helt ogenerat - trots alla hus runt om.
För många år sen träffade vi det äldre paret som då ägde det och blev inbjudna att titta runt. Dom fick reda på att vi letade efter ett hus att bo i permanent, själva funderade dom på att sälja. Det var så vackert inuti, men...det var alldeles för litet och hade en otroligt brant trappa till sovloftet. Alltså inget för oss - vi var ju dessutom inte ute efter ett sommarställe!
Det var damen ifråga som berättade att det kallades "stensranden" (själva badstranden i Sandviken syns i bakgrunden och där finns inte en enda sten), men att hon badade varje dag bland stenarna i "deras" lilla vik. Och hennes gubbe berättade att ibland när vågorna gick höga kom hon tillbaka alldeles blodig.
Just igår fick jag ett stort anfall av "badsuget" men det var så skönt i solen och havet var så lugnt. Dessutom fanns det inte en människa i närheten - så man hade kunnat näcka!
Tyvärr var det lite för kallt - bara +10 grader - och hur kallt vattnet var vet jag inte. Jag kände inte på det ens.....
Väl hemma igen gjorde jag poké (skål med både färska och stekta grönsaker och lite marinerat och stekt fläskkött) till middag, men vi hann inte börja äta innan telefonen ringde och vi fick ett jättetrist besked. Så stämningen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Men man ska inte ta ut sorgen i förskott, så vi avvaktar och tar varje dag som den kommer..... Förresten - kan man göra annat!?
SUSIE
2 kommentarer:
Plus 10 grader i luften bara, ja, då näckar man inte så där utan vidare. Men, å andra sidan finns det ju vinterbadare.
Vackra bilder, blå vatten och blå himmel. Härligt. Solen tittar fram.
Maten som du fixade till lät god, förstår att den var det.
Tråkigt med negativa besked. Hoppas att det löser sig.
Vi människor har ju lätt att ta ut saker och ting i förväg och oroa oss, i alla fall en del av oss, som jag då, men det är mycket bättre att kunna låta bli.
Sköt om er på bästa sätt, du och din man. Var rädda om er.
Varm kram!
I dag har vi den första ordentliga frosten. Vackert men jag hade gärna väntat lite till med den. Trist med tråkiga besked. Förra veckan avled min svägerska, inte helt oväntat men ändå. Lilla vovvens levervärden hade försämrats igen och vi har tid för ultraljud i slutet av månaden. Gubbens höfter är utslitna och han får avgöra själv när det är dags för första operationen. Vi hoppas att han står ut fram till våren. Det positiva den här veckan är att dottern får börja köra bil igen efter sin stroke för drygt två års sedan. Nu slutar jag gnälla. Solen skiner ute och jag ska ge mig iväg ut efter morgonduschen.
Kram från Kerstin
Skicka en kommentar